Upplevelser

Skördefesten

Den 12 september kl.18 samlades ca 40 personer till den traditionella skördefesten. Det var första gången som vi samlades i Jakobstad, närmare bestämt på Svenska gården. John Nordblad, ordförande, välkomnade alla varefter vi höll en tyst minut för de medlemmar som inte längre finns med oss. Sedan vidtog auktionen då de produkter vi alla tagit med oss bytte ägare till högstbjudande. Auktionsmästare var Sten-Olof Kackur. Vi hade möjlighet att ropa in hemstickade sockor, vantar, barntröja, barnpläd, kakor, bullar, bröd, limpor - för att nämna litet av det som fanns att köpa. Ett lotteri hade också ordnats där huvudvinsten bestod av en korg full med överraskningar. Inkomsten från auktionen och lotteriet kommer att användas vid gemensamma framtida evenemang. Efter kaffeserveringen gav ordförande Information om kommande evenemang. Han visade också en ny producerad video som presenterar Botnia Parkinsonföreningens verksamhet. Glada sökte vi oss hemåt efter en trevlig kväll.

Marita Kackur, Larsmo

----------------------------------------------------

Lite info från rehabdagarna i Härmä 2019

 Sista veckan i oktober ordnade Botnia Parkinsonföreningen rehabdagar i Härmä. Det har blivit något av en tradition. I år deltog 26 personer. Dessutom var det några som kom för en eftermiddag för att träffa vänner och dela gemenskapen. Programmet hade vissa fasta punkter och de luckor som fanns kunde man fylla med egen aktivitet i simbassängen, gymmet eller delta i program som huset ordnade. Vi hade en föreläsning om ”Rörlighet” och en om ”Trygghet och dess betydelse” och en praktisk övning i att ha god hållning. Under gruppdiskussionerna var vi indelade i grupper och delade med oss av våra erfarenheter.

Trygghet
Det som jag tyckte gav mest var föreläsningen om tryggheten och den diskussion som följde – förutom korvgrillningen. Psykolog Christoffer Hagström utgick ifrån Maslows pyramid om vilka behov som behöver tillfredsställas för att vi ska känna oss trygga. Det finns grundläggande behov, psykologiska behov och behov av att förverkliga sig själv. Det som ger oss trygghet kan vara familjen, god ekonomi, ett välfungerande samhälle (inklusive sjukvård och rättsväsendet) och bostad. Vi bygger vår trygghet på dessa pelare, men de är inte alla lika starka. Så länge livet löper i jämn takt är det inte något vi funderar på. Men när vi drabbas av något problem eller någon kris aktualiseras de här pelarna. Håller de? Det vi ställs inför kan vara en anhörigs död, ekonomisk kris, allvarlig sjukdom, skilsmässa, egna barns svårigheter eller barnbarnens, hot om krig, börskrascher, terrorism, naturkatastrofer etc.

Jag reflekterar vidare utifrån föredraget …

Hur reagerar vi då?
Man brukar dela in reaktionerna i olika faser. Dessa faser är inte klart avgränsade utan går ofta in i varandra. Olika människor upplever dem också olika. När ett nytt symtom visar sig upprepas de här faserna men kanske upplever vi det inte lika starkt. Hur upplever man det när man t.ex. får besked om en obotlig sjukdom?

Chockfasen
Ibland darrade jag på hand och skämtade om att jag hade säkert Parkinsons. Men så en morgon fick jag inte kontroll på skakningarna. Då bokade jag tid till läkare och fick följande dag. ”Du har Parkinsons sjukdom” kom det kort och koncist. Jag gick ut, betalde för mig och gick hem. Hm…, Parkinsons, obotlig sjukdom, förvärras med tiden, mediciner finns men också biverkningar, … Ett år efter diagnosen fick jag flera symtom av vilka den värsta var att jag hade svårt att svälja maten i ca åtta månader. En vecka innan jag bytte medicin försvann flera av de mest besvärliga symtomen, vilket jag uppfattade som svar på bön.

Reaktionsfasen
Under den fasen upplever man olika reaktioner. Man kan uppleva sorg, skam, ovisshet, vrede, frustration och inte minst VARFÖR? Den här fasen går sedan över i

Bearbetningsfasen
I den här fasen tänker man mera sakligt. Frågorna och känslorna dominerar fortfarande men man möter dem på ett mera balanserat sätt och börjar så småningom acceptera situationen som den är. Då har man kommit in i

Nyorienteringsfasen
Visst kan man fortfarande känna ångest och oro över diagnosen men man tänker inte så mycket på framtiden.

Kamratstödet
I något skede av den här processen är det viktigt att vi har någon att prata med. I ett parförhållande är det väl vanligast att man talar med sin partner, men det är inte bra om parrelationen börjar präglas i alltför hög grad av sjukdomen. De närmaste berörs ju ändå av sjukdomssituationen.

Existentiella frågor/Frågor om livet och varandet
Vad händer när ingen av de pelare som vi byggt vårt liv på håller? Då väcks tankar om livet och vår existens. Om det inte finns något här i livet som jag kan trygga mig till vad gör jag då? Eller som Christoffer Hagström uttryckte det: ”FINNS det något som det går att lita på i en fluktuerande och föränderlig värld?” Bland de 27 faktorerna som han hade på en slide fanns också ”Tro på Gud”. Dessa 27 är inte alla lika påtagliga. Vissa är starkare, andra svagare.

Om det inte finns något i den här världen, finns det då något utanför den här världen? Det här är frågor som människan helst förtränger. En av deltagarna uttryckte det så här: ”Då finns endast tron kvar.” Men som kristen har man den tron och övertygelsen att Han som skapat den här världen också håller den i sin hand.

 Det här var nu en del av mina reflexioner från årets dagar i Härmä.

 Boris Sandberg

Botnia Parkinsonförening på vårutfärd år 2014.

Lördagen den 17 maj samlades 41 medlemmar i vår förening för den årliga vårutfärden. Denna gång blev det till Finlands minsta stad d.v.s. Kaskö. Vädret var lite blåsigt, men solen sken och alla resenärer verkade vara på gott humör.
Efter att ha hälsats välkomna av dagens ciceron Birgitta Virta, så följde kaffe med smörgås och bulle på Svenska gården.  Därefter en kortare bussfärd till Pjelax och med ett besök i R. Siggs trädgårdsanläggning. Där köpte de flesta tomater, jordgubbar eller blommor. Så bar det igen av till Kaskö och vi fick se fiskehamnen och djuphamnen. Birgitta berättade om de många arbetsplatser som försvunnit från orten. Vi besökte den Bladska gården, som stadens store man KP Bladh låtit uppföra.
Att Kaskö är en stad där det råder både företagsamhet och gästvänlighet fick vi uppleva i handverksaffärerna Wasa bank och savipaja Murray. Till staden flyttar också många som har sina rötter någon annanstans i världen. Nu var alla hungriga och den närproducerade maten smakade mycket bra. Innan hemfärden hann vi med en gruppfotografering och sen så önskade vi varandra en trevlig sommar.
Med på denna resa var flera nya medlemmar vilket var glädjande, men nog saknades flera, som varit aktiva en längre tid och som nu, p.g.a. sjukdom inte orkade delta.
Dagen gav förutom reseupplevelser också mycket av social gemenskap, där allt från små vardags problem till EU bestämmelser och pågående ishockey VM ventilerades.

Ett stort tack till arrangörerna!

Britta.